…Det blev inte så mycket skador att tala om. Som tur var!
Tillbringade helgen med att träffa ett sjuttiotal personer från Mitt Gamla Liv. Fascinerande, trevligt och tragiskt på samma gång. Fascinerande att se vilken spännvidd som fanns på oss då, vilken börjar blomma ut nu. En sån skillnad det blev, trots att vi alla stöptes i exakta formar! Trevligt eftersom jag fick träffa bra gamla människor som faktiskt är rätt trevliga, om än ganska trångsynta. Och trevligt på lite andra sätt, t ex att få höra att en gammal god vän som varit på väg rätt ner i sopen både personligt och socialt utan att riktigt veta om det själv har blivit flickvän för första gången evah och är sådär nykär-lycklig. Hoppas att det håller; konsekvenserna kan nog bli lite jobbiga för henne annars.
Och tragiskt. Att se de som aldrig ändrar sig, de som aldrig utvecklas utan snarare invecklas i en yrkesroll de gjort till identitet. Att se de som går kvar år ut och år in, missnöjda, misshandlade av systemet och utan någon riktig drivkraft att göra något åt situationen eller ta sig ur den. De som sitter med gråa ansikten, förbittrade av att ha blivit lovade omhändertagning av ett system som svek dem och som kanske är för osjälvständiga att ta sig ur och någon annan stans.
Och till vardagen: terminen är på väg mot sitt slut och det känns förjäkla bra. Längtar efter att få tjäna ihop lite serious cash och leva la dolce vita, åtminstone kvälls- och helgtid, ett par veckor. Yeah. Annat jag längtar efter är lite kvalitetstid med Damen – ibland förstår jag inte hur hon står ut med min oförmåga att sitta still som ständigt gör sig påmind. Å andra sidan kan det ju bara bli bättre!
(ja, militärt förflutet. för den som undrade).
Postat i Okategoriserade
.
. Haha.
