Jaha….

Både min egen far och hans fru är tydligen antisemiter, visade det sig under kvällens diskussioner. Kan inte sova och tror fan inte att jag kan släppa det här. Något så in i helvete besviken. Visst vill man, oavsett gammalt groll och skit, hålla god min och bita ihop för att inte sabba en redan ansträngd relation. Jag kan t o m gå ganska långt för att hålla god min eftersom det ofta är så onödigt att ta en konflikt som inte orsakar något positivt, men jag är så jävla provocerad just nu att jag är beredd att säga upp bekantskapen.

Bäst att sova på saken. Om man nu kunde somna.

God norén-jul på er allesammans!

Papa’s got a brand new vardagsrutin

Hallå där.

Så har man väl landat in i nån form av vardag igen dådå. Yours truly har haft en helt jävla sjuk höst. Lägenhetsförsäljning (inklusive tillfixande av alla sånadär små skitgrejer som man alltid skjuter upp, typ skruva fast den där listen och måla om den där väggen). Flyttcirkus in i ny lägenhet med C (sambo ftw) och satt mig in på en ny arbetsplats med nya arbetssätt (med den äran, enligt handledare. Visst är det skönt med diskussioner då man känner att man växer ett par centimeter? på längden). Ordentligt trött på att bo i två lägenheter samtidigt med allt vad det innebar; rotlös och ständigt stresspåslag.

Hursomhelst är det ungefär första gången jag sätter mig ner sen september eller nåt, har inte hunnit träna som jag vill och knappt hunnit med nåt umgänge alls förutom the occasional utekäk nån fredagkväll…

..men men. börjar anpassa mig till att inte bo själv..börjar få tid över att fundera en smula och börjar bli rätt trött på att ta studielån för att heltidsjobba – har lust att bli klar pronto och se till att börja jobba igen. Såhär efter tre år börjar studierna kännas som nån slags halv-liv eller som att sätta livet på paus några år, samtidigt har jag valt helt rätt och aldrig i helvete att jag backar ur nu och tar ett annat jobb.

Saker rör sig framåt. Trevligt .

Sammanfattning

Jag lever. Håller på med ihopflytt som borde gå av stapeln om ungefär två veckor, och har haft häcken full med att bli av med mitt gamla boende och att komma igång på praktik vilket innebär inihelvete mycket att sätta sig in i teoretiskt och praktiskt. Det, plus jobb och träning och allt möjligt gör att jag den här hiatus-perioden blir lite längre än beräknat. Men I’ll be back, räkna med det. Så småningom när rutinen är tillbaks – finns inte så mkt rutin i nånting nu helt enkelt. Vet egentligen inte ens vart jag bor just nu.
Men förhållandepluffsigheten börjar ge med sig små smått, 3 down, 5 to go. Yeah baby! Får väl börja äta kakor och sånt lagom till jul. Har blivit lovad julbak (till min skräckblandade förtjusning; jag och kakor har ett speciellt förhållande som i stort innebär total avhållsamhet eller frosseri..go figure).

Blivit av med det mesta av flytta-ihop-shiversen, nu känns det mest skönt att få ett slut på åka-fram-och-tillbaks-över-hela-stan och inte veta vart man skall sova.  Nej, läggdags.

I’ll be back!

Läget?

Humm.

Trött.  Solbränd. Lite bajsnödig.

Har liiksom inte haft nån större ork eller lust eller energi att skriva nåt vettigt… det mesta ser ut som skräp så jag tänkte ligga lågt ett tag antar jag. Och det verkar ju gå rätt bra… Happy people have no stories kanske? Borde kanske bli singel, bitter och pank igen så jag kunde skriva lite oftare och bättre . Haha.

Största irritationsmomentet för tillfället är tjocka tyskar som inte kan köra bil på svenska motorvägar och blåsta slaver (wannabe-européer) som åker på semester utan att veta hur man gör och i tron att Partiet fortfarande har koll på dem. Det, eller att de pumpat sig så fulla mer steroider att de inte förstår att folk skrattar åt dem. Yeap.

Så ja, jag har varit på semester. Och så har jag kommit fram till att jag har blivit förhållandeplufsig (måste åtgärdas snarast) och .. uhm.. joråsåatt…  bajsnödig var det ja. Återkommer.

Söndagsfunderingar

Ibland, så där sällan, springer man på en bok(och en författare) som får en att öppna ögonen. Särskilt sällan när det är fråga om kurslitteratur. Typiskt att man får upp ögonen för det sent i terminen och när det – vilket troligen framgick med all önskvärd tydlighet av förra inlägget – är … eh.. lite sent att börja hårdläsa kanske. Men jag är tammefasen nästan sugen på att sträckläsa, om det inte vore för att bokhelvetet är ungefär lika snabbläst som gamla testamentet. Och med ungefär samma teckenstorlek och sidtjocklek. Och sidantal.

Men jag gillar att få den där känslan av att jagkommerfrälsavärldennärjagtillämpardethär. Väcker liksom glöden i mig på nåt sätt, som varit borta ett tag. Undrar om jag håller med mig själv om att det handlar om förhållanden och att det tar mycket … uh… koncentration kanske? energi känns lite kallt att skriva. Men jag kommer gång på gång fram till att jag behöver min ensamtid att få fart på inspiration och den ofta helt krejsy drifkraft jag sitter på. När jag får mina stressperioder vill jag inte tro att stressen beror på att jag känner mig inklämd och instängd i en tvåsamhet när jag egentligen vill gå min egen och bara min egen väg. (Gång på gång bevisat felaktig, men trots det ej släppt slutsats om mig själv nr 413: tvåsamhet är inte min ”thang”).

Hade nån teori om att jag inte får igång min drivkraft, glöd och inspiration om jag inte är i nån form av underläge eller brist. Kanske stämmer.

Blir man nånsin nöjd? Är man nånsin tillfreds med saker och ting mer än korta stunder?

Sent skall syndaren vakna

En härlig helg, när man har gett fan i att läsa det man borde och skall upp till bevis på måndag. Fan-tas-tiskt. Men såhär i slutet på skolåret får man väl komma undan med lättja och motivationsbrist? Intresset finn sju kvar, jag är bara så SJUKT TRÖTT PÅ ATT LÄSA OCH STÄNDIGT HA DÅLIGT SAMVETE FÖR ATT JAG BORDE GÖRA GREJER. Behöver en sommar. O jää. Å andra sidan har jag för tillfället ingen TV och där försvann hälften av de studiestörande momemten i hemmet – kvar finns bara (yeah right) dator med snabb internetlina (dvs åtkomst till världens alla tvserier, filmer och musik) … ehm… tur att det är fint väder så msnlistan är något sparsam.

200 sidor kvar and counting down.  Ge mig mina sista tio poäng nu så jag kan slappna av ett tag. Pritty pliis vitt schuggar ånn tåpp.

Flashbacks

…Det blev inte så mycket skador att tala om. Som tur var!

Tillbringade helgen med att träffa ett sjuttiotal personer från Mitt Gamla Liv. Fascinerande, trevligt och tragiskt på samma gång. Fascinerande att se vilken spännvidd som fanns på oss då, vilken börjar blomma ut nu. En sån skillnad det blev, trots att vi alla stöptes i exakta formar! Trevligt eftersom jag fick träffa bra gamla människor som faktiskt är rätt trevliga, om än ganska trångsynta. Och trevligt på lite andra sätt, t ex att få höra att en gammal god vän som varit på väg rätt ner i sopen både personligt och socialt utan att riktigt veta om det själv har blivit flickvän för första gången evah och är sådär nykär-lycklig. Hoppas att det håller; konsekvenserna kan nog bli lite jobbiga för henne annars.

Och tragiskt. Att se de som aldrig ändrar sig, de som aldrig utvecklas utan snarare invecklas i en yrkesroll de gjort till identitet. Att se de som går kvar år ut och år in, missnöjda, misshandlade av systemet och utan någon riktig drivkraft att göra något åt situationen eller ta sig ur den. De som sitter med gråa ansikten, förbittrade av att ha blivit lovade omhändertagning av ett system som svek dem och som kanske är för osjälvständiga att ta sig ur och någon annan stans.

Och till vardagen: terminen är på väg mot sitt slut och det känns förjäkla bra. Längtar efter att få tjäna ihop lite serious cash och leva la dolce vita, åtminstone kvälls- och helgtid, ett par veckor. Yeah. Annat jag längtar efter är lite kvalitetstid med Damen – ibland förstår jag inte hur hon står ut med min oförmåga att sitta still som ständigt gör sig påmind.  Å andra sidan kan det ju bara bli bättre!

(ja, militärt förflutet. för den som undrade).

Taking care of business

Imorrn åker jag och får på käften i dagarna tre – dags för lite intensiv träning med andra ord.

Härrrligt. Men innan dess: ett par bärs och lite pinsamheter. Och det är jag ju inte främmande för. I’ll be back.

….

You are…The Janitor
A.K.A. ”The Stalker”
Not evil, necessarily, but you do have a sadistic streak. You view yourself as being a helpful person, but feel your efforts are vastly under-appreciated by others. People think you’re a liar…possibly because you are.(my own personal net thing…)

Yeah baby

What Famous Leader Are You?
personality tests by similarminds.com